eveliina

Mamma-listan

Jag snubblade nyss över en "Mamma-lista" på en blogg, och eftersom jag älskar att fylla i listor när jag inte har nåt annat vettigt att blogga om så var jag inte sen med att sno den. 

När blev du mamma?
Vid 23. Aningen sent eftersom planen var att jag skulle ha två barn vid 22. 

Hur många barn har du?
Ett.

Var graviditeten planerad?
Ja. Eller...tja. Trodde inte det skulle hända så fort. 

När berättade du om graviditeten?

Ett par vänner fick veta runt vecka 10 (?) tror jag, eftersom de också väntade barn. Alla andra fick veta efter vecka 12 då vi hade varit på första ultraljudet. Dock hade en del redan innan gissat att jag var gravid, bl.a. mamma och svärisarna. 

Hur många barn vill du ha?
Förut ville jag ha många men nu tänker jag att två kanske är ett lämpligt antal. Varför orkar jag inte gå in på nu, hade faktiskt tänkt skriva ett inlägg om det någon gång. 

Tätt ihop eller långt isär?
Hellre tätt ihop. 

Oroade du dig mycket under graviditeten?
Inte det minsta. Jag fattar inte varför folk nojar så mycket. 

Hur var graviditeten?
Lätt. Spydde aldrig och hade inga andra superbesvärliga krämpor. Halsbränna led jag förstås av, och på slutet då jag ännu arbetade så var jag tvungen att vara ledig några dar då jag mådde dåligt och hade ont, men annars var det inga problem. 

Gillade du att vara gravid?
JA. Inte ens på slutet tyckte jag det var så himla jobbigt som vissa verkar tycka då de går runt och gnäller över sin stora mage som de bara vill slippa. 

Visste ni vilket kön det skulle bli?
Ja, men vi fick veta det ganska sent, typ i de sista veckorna. 

Apropå förlossningar. Hur var den?
Jag såg fram emot att föda och var inte det minsta nervös. Jag ville föda utan epidural och det skulle absolut inte bli kejsarsnitt. PUNKT. Mot slutet ångrade jag mig väääldigt mycket angående epiduralen och det blev prat om ett eventuellt kejsarsnitt ändå. Förlossningen framskred inte riktigt så smidigt som det skulle och krystningsskedet tog runt 4 timmar (minns inte exakt längre). Milton hade ju vridit sig lite så allt blev lite besvärligare och framförallt gjorde det tusen gånger ondare än det skulle gjort om han hade legat "rätt". Jag vill absolut föda flera gånger och jag kommer köra utan epidural nästa gång också (om det blir en nästa gång vill säga), men jag ber till gud om att bebisen ligger som den ska då. 

Hur var första bebistiden?
Tja. Milton skrek och sov lite och dåligt (så sluta skryta om era bebisar som sov 23h i dygnet). P jobbade långa dagar och jag var trött och ganska nere. Jag ångrade lite att jag hade skaffat barn och kunde inte tro att jag skulle klara mig igenom det. Men vi kämpade på för någon annan utväg fanns det ju inte, och efter ca 2 månar hade allting blivit mycket bättre och det hade blivit roligt att vara mamma. 

Hade ni bestämt namnet sedan innan?
Vi hade svårt att bestämma namn. Alla namn. P kom alltid med namnalternativ som antingen lät som en gammal gubbe eller som någonting taget ur Bibeln. Då Milton föddes hade vi ännu inte riktigt bestämt oss (han gick ju under namnet Grodden då ännu) och vi hade ingen panik med det heller. Jag hade nog föreslagit Milton ett par gånger men P var inte helt övertygad. Efter första dagen hemma var vi tvungna att åka in till akuten en sväng och om jag minns rätt var det då som vi bara bestämde att NU får det bli Milton Leif Hemming. 

Ett råd till blivande mödrar?
Använd sunt bondförnuft. Lita på dig själv. Många tycks ha problem med det. Folk måste fråga rådgivningen om precis allting och följa deras råd till punkt och pricka. Det har vi aldrig gjort, och kolla bara hur bra det har blivit! 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas